NAMN:
Marianne Eriksson

SMEKNAMN:
Mana (”Tyst Mana” var den första mening min äldre bror sa).

FÖDELSEÅR:
1959

BOR:
I Kasa, en by ett par mil norr om Örnsköldsvik.

SYSSELSÄTTNING:
Arbetar i hemtjänsten.

HUR KOMMER DET SIG ATT DU BÖRJADE MED LÖPNING:
Nja, löpning har väl aldrig riktigt varit min grej. Men som tur är går det ju att motionera och träna på andra sätt. Jag är regelbundet ute och promenerar, gärna med Bungypump-stavarna. !!!!!!!!! Ungefär en gång i veckan brukar jag och maken träna i hemmet, ett pass som sonen och blivande sonhustrun ordnat till oss. Därutöver blir det då och då ett pass med styrka och kondition tillsammans med familjen, när barn och barnbarn är hemmavid. Det mår kroppen bra av.

HUR KOM DET SIG ATT DU BLEV MEDLEM I LK GRÄNSLÖST:
Då dotter och måg är engagerade i klubben så tyckte jag och maken att det kändes bra att bli ”stödmedlemmar” och följa klubbens utveckling och tillväxt.

MODERKLUBB/TIDIGARE FÖRENINGAR:
Ingen löparklubb men i slutet av 1960-talet var jag med i Färila Alpina Klubb. Slalomåkningen älskade jag och ställde upp i flera tävlingar. Men under de snöfattiga månaderna var det istället barmarksträning och då framför allt löpning, vilket inte var så populärt från min sida. Tyvärr..

MÅLSÄTTNING:
Målet är att i bästa mån försöka behålla kondition, styrka, rörlighet och balans. Inte bli en hjälplös tant.

FAVORITTRÄNING:
Träningspassen med familjen när hela gänget är samlat.

NÄR JAG TRÄNAR LYSSNAR JAG PÅ:
Är jag ute och går tycker jag det är skönast utan musik och bara lyssna på naturens brus. Det ger utrymme för att be en bön.

FAVORITMAT:
Jag gillar fisk, helst lax.

ÖVRIGA INTRESSEN:
Att engagera mig i barnen och barnbarnen ligger mig varmt om hjärtat. Bakar gör jag gärna. Jag gillar också att sjunga och delta i gudstjänster.