28 Apr ÖAIK (Halvmaraton) 10 km

10 kilometer, kortdistans i löpning i jämförelse med alla ultra och 24h-löpning nuförtiden. Men 10 km för mig har varit en halvknepig distans att hålla tempo i och komma under 40 minuter. Inte gett distansen så mycket träning eller chans men “vågade” nu anmäla mig för ett 10 km race. Och där stod jag, på startlinjen dit jag stressat och inte hunnit värma upp som en bör. MEN vid min sida eller rättare sagt framför mig hade jag bästa löparklubbskamraten, coachen och vännen Putte (Patrik Nilvér) som osjälviskt ställt upp som lok när en annan lite skämtsamt skrivit att “anmäl dig du till 10 km så har jag en rygg att gå på”.

Siktet var inställt på att utmana mitt eget blygsamma rekord på 38:28, kände att jag hade form och tempo i kroppen från 5 km-loppet senast (2:a April). Sagt och gjort så började vi progressivt men efter 2 kilometer kände jag att jag fick kämpa för varje meter kändes det som och kändes inte som jag kom upp i tempo och såg ut att ligga på 3:55-tempo mest hela tiden, tanken var att springa ca 3:50. TROTS att jag hade Putte som lotsade mig och tog vind, peppade och uppmuntrade mig. Hade inte riktigt dagen men jag kämpade och slet och försökte tänka på teknik, hålla någorlunda tempo och nånstans slarvade jag bort löparglädjen, jag hade ställt för höga krav på mig utifrån förutsättningar och att jaga pers det första en gjorde på ett 10 km-lopp var dumt. Glädjen bör komma i första hand. Kilometrarna bockades av en efter en ändå men utan Putte hade jag kanske [antagligen] brutit eller inte kämpat på samma sätt. Men en kilometer kvar var jag relativt slut men orkade spänna bågen och fick till en bra spurt och där kom glädjen tillbaks, trots att klockan visade på 38:36 (8 sek från rekord) men officiella tiden blev 38:43 (15 sek från rekordet) så dödade det inte glädjen, rörelseglädjen och löparglädjen💛🖤💛 Jag var nöjd och fick ut det som kroppen hade för dagen, glad att ha genomfört 10 km på i alla fall min tredje snabbaste tid. Ska försöka komma tillbaka till löparglädjen och inte ställa för höga förväntningar eller inre “krav”, mer träningstävla utan att jaga rekord och va i storform till loppen.

Senare i sensommar/höst är planen att göra comeback på ännu en skräckdistans då jag brutit mina två senaste halvmaror,som var för många år(!) sedan. Over and out!
/Blixten