21 Sep Vasastafetten 2016

Vasastafetten 2016 bjöd på spänning och imponerande jämnhet av löparnas insatser. Men vi tar det från början. Även fast vi är en löparklubb är stafetter där vi kommer ihop och trivs tillsammans något av hjärtat för oss. Vartefter att bilarna anlände till vår stuga så gick löpartugget om minnen, stäcktider, underlag och skoval igång, parallellt med ett ivrigt påhejande av olympierna i tv-apparaten. Lika självklart som tomten på julafton är Irenes patenterade “before race dag pastasalladen” som inmundigades med god aptit. En spänd förväntan om stordåd låg i luften och den prognos som räknats fram av löparna med tiden 5h24min tydde på att vi skulle komma in bland topplagen i målgången i Mora. Bågen var spänd och den siktades högt.

Vår startgubbe, den mycket rutinerade Niklas Källmén var lugn som en filbunke på morgonen inför starten. Det var med ett leende på läpparna han lämnade Berga by bakom sig och inledde klättringen uppför mot växlingen i Smågan. Mycket glädjande att karln har börjat kuta igen och valt att göra det tillsammans med oss i LK Gränslöst!

I Smågan stod Stefan Olars och trampade, ivrig som en 3årig travhäst att få sätta av. Växlade i Smågan som 7e lag. Stefan satte av med ett tydligt mål, att plocka placeringar. En bit in på sträckan träffade vi på ledaren för segrande laget “Idrottsarrangören”. Deras löpare Kleist hade kvällen innan varit ute och provlöpt tre par olika skor på sträckan (då vi kollade på OS). Spängerna var hala och gummidubb hade gett bästa grepp, Stefan kutade i racingdojor. Men när han passareade oss höll han god fart utan bekymmer och såg fantastiskt snabb ut. Utan gummidubb plockade denne travare in tre placeringar på sin färd till Mångsbodarna och växlade som fyra till sin bror Jakob.

Trots inledande stökig terräng satte Jakob som sin vana trogen av i högsta fart från start. Idylliska fäboden i Risberg passerades, trots en förkylning som har stört träningen i sommar kutade Jakob på bra och de fina placering bibehölls fram till växlingen. Lagets stabila topplöpning fram till växlingen bidrog till att laget nu fick kuta vidare med GPS-tracking.

Det fuktiga vädret höll i sig men det hindrade inte Anton att vara vid gott mod när han tog över stafettpinnen. Skulle visa sig att sträckan var lite tungt på sträckan i år men Anton trampade på och fick bra driv i påkarna fram till Evertsberg.

Långsträckan 15km mellan Evertsberg och Oxberg hade tilldelats Jonatan Palm och det var med viss skeppsism han noterade att idealtiden för honom i år skulle snitta 3:20min/km. En glädjekalkyl av lagkompisarna kan tyckas men veckorna innan hade han skuttat runt på myren i Karlslund imponerande lätt. Till och med Stampe skulle varit avundsjuk. Jonatan borrade på bra i skogen och hade tredje bästa tiden på sträckan!

Så var det då dags för lagets oldboy, Lassa Eskelinen, att föra pinnen vidare. Med ett snabbt tillfrisknande och med de positiva vibbar från de senaste träningarna innan stafetten gav han sig iväg och gjorde en mycket bra insats på sträckan fram till Gopshus slalombacke.

Wiktorsson har gått från klarhet till klarhet under året och gjorde ingen besviken på sin sträcka. Det gick bra fort i skogen till Hökberg och laget hade nu fått sin andra topp tre sträcktidsplacering! Vädret hade nu slagit om och de av så många efterlängtade solen började att titta fram och värmde gott.

Den gamle sprintern och den extremt snabbe baklängeslöparen Kristoffer Branta visade prov på kraftfull finsk sisulöpning på 8:de sträckan, dock framlänges. Knappt utan någon träning går karln in och levererar 10:de bästa sträcktiden mellan Hökberg och Läde, imponerande!

Nilvér tog vid och presterade en bra löpning i en fin dalamiljö förbi Krångåsens fäbod på stefettpinnens vidare färd till Eldris.

I Eldris väntade väntade Eric Segelberg som gissningsvis varit klubbens mest aktive tävlingslöpare under året och tagit många kliv framåt i år med flera PB-noteringar. Han stod för en strong avslutning i det vakuum som laget länge sprungit i med tidsdifferenser både framåt och bakåt.

När klocktornet i Mora rundats och mållinjen korsats kunde vi stolt konstatera att vi i LK Gränslöst åter presterat en topp prestation i stafettsammanhang. Med tiden 5:47:13 blev vi bästa klubblag (!) fyra i herrklassen och femma i totalen. Lagets kalkyl och tuffa målsättning på 5h24min klarades inte av denna gången men man imponeras av lagets otroliga jämnhet. Nämnas bör även Sven Pettersson göras, choachen i vått och tort. Hyllar och uppmuntrar, puschar och gjuter mod hos oss. Nästa år spänner vi bågen igen mot nya framgångar och även förhoppningsvis ytterligare ett lag på startlinjen, för klubben växer så det knakar. ”I fädrens spår för framtida segrar!”

Mellantider